intemyckettillliv

För en vecka sen, måndagen den 17 Maj klockan 5.35 kollade jag på klockan när jag steg upp för att kissa. När jag kom tillbaks till sängen kände jag en molande värk, ungefär som mensvärk. Jag tänkte att det nog bara var förvärkar och att dom äntligen kommer! Hade inte känt av nått nästan. Lite mensvärk då och då bara. Men ingen (ursäkta språket alla känsliga läsare) slempropp hade gått och jag trodde att det var något som var tvunget att släppa innan man började få värkar. Så jag försökte somna om, ungefär kvart i sex fick jag värk i magen, det gjorde inte skitont men det kändes. Johan hade lagt sig på soffan (jag snarkade tydligen...) och jag låg och väntade på att hans alarm skulle gå av. När det gjorde det så steg jag upp, tror att jag kan ha fått en värk till under den tiden. Jag lagade havregrynsgröt till oss två, jag tänkte att om det nu verkligen va nått så skulle jag måsta äta mycket för att orka! Fick i mig två skedar kanske och en värk på det. Johan hade duschat och märkte ingenting och jag gick och la mig i sängen för att försöka sova. Under latensfasen så ska man ju försöka sova så mycket som möjligt för att sen kunna orka med. Jag tänkte hela tiden att det inte var något, utan att det bara var förvärkar. Johan åkte till jobbet och gav mig en äggklocka (!?!?) för att jag skulle kunna ha koll på värkarna bättre :) Vid kvart över sju ringde jag mamma för att höra hur man klockar värkar, när skulle man börja och när skulle man sluta? Mamma visste inte för hon hade bara startat en förlossning naturligt, och då kände hon mensvärk och lite ont men ingenting som hon kunde va säker på var en värk. Så det var inte mycket till hjälp. Jag hittade en sida på internet där man kunde klocka värkar. Så jag började och dom kom med 5 minuters mellanrum och varade i 40 sekunder till 1.5 minuters mellanrum.
För att se om värkar är riktiga eller ej så hade jag hört att man kunde duscha eller bada varmt för att se om de avtog eller ej, så jag hoppade in i duschen och där fortsatte värkarna. "Det kanske bara funkar om man badar, lite svårt att duscha bort värkarna kanske..." tänkte jag när de inte avtog.

Jag ringde Johan vid 9.30 tiden (tror jag) och sa att jag nog ville att han skulle komma hem, för att värma vetekudden och massera och passa upp mig :) Han sa att han skulle köpa med sig lite mat hem så jag fick i mig något, Ungefär en timme senare kom han hem och då hade värkarna blivit mer intensiva och tätare.

Under tiden jag väntade på Johan så hade jag ringt förlossningen för att höra hur man vet att det är på riktigt. I journalen står det:
9.44 förstföderska som har haft smdr/mens smärta sedan kl5.30 i morse har nu sammandragningar med ca 5 minuters intervall och de håller i sig i ca 60 sek. Ingen teckenblödning eller fostervattenavgång har patienten noterat. Pat får råd om värme och 1 gram alvedon, pat tycker att hon kan hantera sammandragningarna hemma ännu, pat avvaktar ett tag och hör av sig senare om hon vill ha vår hjälp.

Som sagt så började det göra ondare och ondare efter jag tagit 1 gram alvedon, det började snart göra så ont att jag var tvungen att säga "aj aj aj" under en värk, de kom oftare och oftare. Mellan 3 och 2 minuter kom dom och de varade runt 1.5 minuter. När klockan var halv elva sa jag att "Nä, om det gör så här ont nu så kommer jag nog måsta ta en epidural sen!" Jag hade så ont! Sen sa jag till Johan att han skulle ringa förlossningen för jag ville in för att kolla om värkarna ens hade haft någon effekt. Så han ringde och det jag hörde var typ "Hej, eehm... Min tjej är gravid (nähää du ringer förlossningen, tänkte jag och skrattade i huvet men inte fysiskt för jag hade för ont) och nu ligger hon men värkar och dom är........". Dom sa att vi skulle komma in och Johan gick för att köra fram bilen. Att ta sig från sängen till dörren med en sväng in till köket för att hämta kameran var nog det jobbigaste på länge! Jag stod hängandes mot klädhängaren i hallen för att andas igenom värkarna som var medan han var borta. Det stod en bil ivägen för vägen ut så Johan fick lov att leta upp vem det var, tydligen var det grannarna mittemot. Dom sa "Jaa oj, var den ivägen! Jag ska flytta den!" men hon stod fortfarande kvar och pratade som en tok med den andra som var i lägenheten. Jag hörde att hon gick ut till bilen tillslut och jag började vagga mig fram till hissen (thank god för hiss!) och sen vidare ut till bilen. Direkt jag kom ut i bilen fick jag världens värk och jag visste inte hur jag skulle ligga/sitta/stå så jag stod på knäna och kramade om sätet och när den värken var över så drog vi väg till förlossningen. HEMSKT var det i bilen, det guppade och svajade och jag ville bara va framme! Johan fick stanna en gång på vägen för det var en värk som gjorde så sjukt ont.

11.10 Lades jag in enligt journalen, direkt jag kom in möttes vi av en superfantastisk barnmorska som hette Birgitta. Jag fick en värk ganska direkt innanför dörren och hon tog tag i axlarna och tryckte dom neråt för att jag skulle slappna av bättre, sen så visade hon in oss i ett förlossningsrum direkt för undersökningsrummen var upptagna. Jag la mig på sidan i sängen och flyttade mig inte många gånger efter det. Birgitta berättade att hon jobbade som "blablabla" idag och det betydde att hon inte var min barnmorka utan hon var med när barnmorskan inte kunde va med osv. Jag sa till henne att jag hade tänkt att inte ta någon medicinsk smärtlindring förutom kanske lustgas, men att om det gjorde såhär ont nu och att det kanske skulle bli värre så skulle jag inte klara av det utan nånting. Hon sa att dom skulle göra en bedömning och sen skulle vi prata mer om smärtlindring. Min riktiga barnmorska kom för att kolla hur öppen jag var och det visade sig att jag var öppen 7 cm, 8-9 cm vid värkar! GUD vilken lättnad! Jag var helt säker att vi skulle bli skickade hem.

11.38 Presenterade min BM mig för lustgasen (30/70 står det i journalen) och det funkade inte super på en gång men det blev mycket bättre efter några gånger. När BM gick ut så fick Johan också prova :) Jag började må lite illa av lustgasen tror jag, men det kan lika gärna ha varit pga att bebisens huvud passerade en viss punkt och då kunde man börja må illa. Jag fick en spypåse för säkerhetsskull. Den spydde jag även i efter ett tag.
  

11.44 står på alla fyra i sängen, hade de noterat. Jag hade en sackosäck under magen och jag tycks minnas att det var skönt att ligga så ett tag!

11.58 Fick jag kvaddlar som smärtlindring, man sprutar in steriliserat vatten i magen och ryggen (eller bara ett av ställerna, beroende på var man har ont) för att få igång kroppens egna endorfiner och på så sätt få bort en del av smärtan... och det gör ONT! Det var det värsta med hela förlossningen, det kändes som att nån stod och stack mig med glödpinnar. Det brände så sjukt mycket! Enligt journalen så tyckte jag att det gav bra effekt. Det var samtidigt bland det bästa med förlossningen för det var så sjukt skönt när dom tvättade med kall sprit där de skulle spruta in vattnet. Vi hade pratat lite smärtlindring och jag sa att jag inte ville ha EDA eller annan medicinsk smärtlindring, då kom de med kvaddlar som förslag!

12.48 Pat känner krystkänsla, trycker på litegrann dock ej aktivt krystande ännu då Ffd ej står mot bb, buktande hinnblåda palperas. Här nånstanns gick min BM på lunch och underbara Birgitta kom tillbaks!

13.08 Klart fostervatten avgår, ett konstigt tryck som jag känt under tiden i sängen försvann och det var skönt!

13.25 Krystvärkar, och det var en befrielse! Så himla skönt att kunna göra någonting aktivt. Så himla skönt att få krysta! Mer krystning åt folket! Jag låg fortfarande på sidan, Johan satt vid mitt ansikte och baddade mig i pannan med en kall handduk, som var hur skönt som helst det med! När han skulle komma ut med huvudet sa min BM att jag nu skulle följa hennes direktiv, om jag skulle krysta mer så skulle jag göra det, skulle jag andas ist för att krysta så skulle jag göra det, hon sa at hon även kunde låta bestämd och att det bara var att lyda, så jag inte skulle brista mer än nödvändigt. Vissa värkar skulla jag andas igenom, det var ganska så svårt, men jag skötte det bra. En gång missade jag och då kände jag att det blev en liten bristning men inget mer.

14.00 Föds en gosse i framstupa kronbjudning. Skriker genast. Förlossningen avslutades: ej instrumenellt.
När huvudet kom ut sa jag "Vad hände!?" då sa de att det var huvudet som kom, sen kom kroppen och han kom upp på bröstet och det var det mysigaste någonsin. Han var så söt och jag var så förvånad över att han var söt! Han var alldeles mjuk och gosig. Jag hade blött 150 ml sammanlagt.
   


En annan barnmorska kom in för att kolla hur det hade gått down there och hon ville sy tre stygn för att det inte skulle svida så mycket när jag kissar. Sen blev vi lämnade ensamma i två timmar, dom kom in med en bricka med fika och vi myste alla tre!
    

Klockan 16 kom hon som sytt mig och en BMstudent och skulle mäta och väga. 50 cm och 4055 gram. Helt perfekt! Jag gick och tog en dusch, man var mör i kroppen ont mellan benen och vimsig i skallen. Duschen var skön!! Johan satt med Frans i sängen och mös! Vi åkte upp på BB, jag fick åka rullstol med Frans i knät! Hamnade i en fyra sal men det var bara en tjej där, vi sov på BB en natt och sen ville jag hem så fort som möjligt, så man kunde slappna av och få va en familj!