Fotbollen då o nu.

Johan och Umeå FC spelar mot Dalkurd på lördag, hemma. Åh! Jag blir så nervös varje gång... Varje helg då dom ska spela match. Jag hoppas så mycket att dom tar sig upp i superettan men... vi får se! Jag hoppas iaf.



Förra året kunde Frans följa med utan problem. Han låg i sjalen och hade det gott, sov största delen av tiden... Ett år senare är det inte länge så lätt att ha med sig honom. Jag tog med mig honom när dom spelade för några veckor sedan. Jag såg knappt matchen utan jag och Birgitta (Frans farmor) turades om att stå vid en trapp och hindra Frans från att slå sig sönder och samman. Stoppa stenar i munnen är också himla roligt... Men på lördag ska syrran va barnvakt så jag kan njuta av matchen utan problem!


Här låg han så skönt och sov genom hela matchen. Snäll bebis :)

Prick ett år sedan, Johan sitter och spanar in sin nyfödda lilla son. Man kunde inte titta sig mätt. Det kan man iofs inte göra nu heller.... Underbara barn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0