intemyckettillliv

Han bara sover min plutt. Jag minns när jag vaggade omkring med min brutalstora mage, "varje" småbarnsförälder eller kompisar till nån med småbarn tittade på Johan med sorg i blick och sa "Ojojoj, ni kommer aldrig få sova när den där kommit ut! Passa på å sov nu!". Jag såg Johan frysa till is. Han ville väl bara gräva ner sig nånstanns, han ville nog stanna tiden! Herregud! INGEN SÖMN! (För er som inte känner Johan så kan jag berätta att han ALLTID kan lägga sig o somna, han älskar att sova, han sover i dygn om inget väcker honom och sen kan han sova i tre dygn till efter han ätit... Om han får välja aktivitet så är det typ att sova)

För mig skulle det inte bli någon skillnad verkade det som, jag sov ju knappt. Vaknade och gick upp för att kissa, somnade, vaknade av att jag ville vända mig men inte kunde osv osv osv. Plutten kom tillslut och vad hände? Joo, Johan fick åka hem från BB (mansförbud från kl 22, idiotiskt!!) och han fick SOVA den natten. Efter han firat ensam på balkongen med en champagneflaska sov han nog ganska gott. JAG fick ringa och väcka honom för han hade självklart inte ställt någon klocka, eller så hade han stängt av den i sömnen. Själv fick jag inte sova, Frans kräktes fostervatten hela natten och jag var så rädd att han skulle kvävas av det så varje gång han hostade till var jag där och vände honom till sidan och klappade lite på ryggen så allt skulle komma ut lättare. Varje litet knyst han gjorde så var jag där och plockade upp honom, ammade honom, gosade med honom, hjälpte till med kräkningen osv osv osv. Sammanlagt fick jag kanske tre timmars sömn.

Vi kom hem från BB, Johan vaknade inte av att Frans ville ha mat på natten. Han vaknade dock av att jag drog upp honom för jag trodde att han låg på vår lilla hjälplöse son! Men annars så sov han tills jag igen sparkade upp honom. Varje morgon av de tio första dagarna med Fransen. Han kan inte hjälpa det, han är kroniskt trött. Vi kan knappt ligga i sängen och prata, för då blir han så trött. Han säger att det är för att sängen är så skön... pyttsan!

Så jag ska bara säga till er alla som sitter hemma med stora tjocka magar och en orolig själ... Det är inte alla som får en pigg bebis eller skrikig för den delen. Min är inte speciellt pigg. Om han är pigg så blir han trött efter 1-3 timmars aktivitet, så sover han 1-3 timmar... På natten vaknar han då o då men då är det bara att amma eller stoppa in tutten så somnar han om. Vi har knappt hört ett riktigt gråt från Frans, aldrig sett några tårar än. Eller jo, två tårar har jag sett men det var då han låg nöjd och åt. Så var inte så rädd, få inte ångest. Det kanske inte händer dig, de flesta barn jag har hört om/träffat gråter inte hela nätterna, man får oftast sova. Sen finns det tyvärr bebisar som har ont i magen och därför inte kan komma till ro, men det får man ta då. Jag kan säga att jag tror inte att jag skulle palla det... Jag är väldigt impad av föräldrar som klarat av att fortfarande vara människa efter sömnlösa nätter och dagar. Inte bara för sömnen, det kan jag klara mig utan... men det måste ju vara psykiskt påfrestande att inte kunna göra någonting för att få bort knipet. Jag tror att alla föräldrar med barn som har kolik verkligen har provat ALLT! Impad är jag!
Själv har jag det så slappt (hittills!!) med en bebis som är snäll, gnäller då han är trött o hungrig, sover mycket och bra... och som dessutom är söt som socker!