intemyckettillliv

Under ryssvärmen som infann sig i sommar så var det inte så himla pjåkigt att ha den här synen från sovrumsfönstret!


Det var inte heller så pjåkigt att ha en sån här sötnos bredvid sig heller!

Fransen var glad på midsommars morgonen!

  

Ammade just Frans, såg hur hans ögon höll på falla ihop. Jag la honom i vaggan och sa god natt. Nu tre minuter senare så ligger han och skrattar som en tok åt mobilen som hänger över vaggan! Så himla söt att jag vill bara gå in och käka upp han!

Nu känner jag att jag börjar vilja bo i hus, eller radhus eller nått större iaf. Helst ett radhus, helst på tomtebo faktiskt. Har länge tänkt att jag inte vill bo där, ingen kommer komma och hälsa på mig, det är långt från stan och allt det där... men jag kollade på några nya radhus som håller på att byggas där uppe och... ja... jag vill ha ett. Det är långt för Johan att åka till träningen, men det är nära till Frans farmor och farfar. Jag hoppas ju på att få jobb på sjukan så småningom och det är inte alls så långt dit heller. Det är nog längre än härifrån men, det är ju inte så långt ändå. Skulle vilja ha ett hus som dom bygger från grunden så man själv får välja alla tillägg och få huset precis i sin egen stil och smak! Det är ju det som gör att jag inte direkt är sugen på att köpa ett "begagnat" hus... Vill inte hålla på och göra om det första jag gör.

Det kommer dock aldrig att hända, jag kommer aldrig få en kitchen aid och jag kommer aldrig ha råd att flytta till hus.

Idag fyller Fransen 8 veckor! Det ska firas i hällnäs! Nu ligger han och gymmar, han har tränat lite på mage också... Min lilla klump, tänk att han har varit i min mage!



  
 
 

Ibland önskar man att man kunde dela sig själv i typ tre. Så man kan träffa den kompisen och den och samtidigt vara hemma med Frans och hans far. Jag får hela tiden prioritera bort saker som är himla viktiga, oftast kompisar. Sen då man har tid att hitta på något och kanske till och med är någorlunda utsövd så är det svårt att hitta någon att va med. För det är oftast lördagkvällar, då Johan kan ta Frans på dagen och låta mig sova, och då är det festkväll. Därför har det väl blivit så att jag mest har hängt med mina systrar och/eller Johan. Skittråkigt att inte känna att man orkar eller kan.

Jag orkar inte alltid röra mig från lägenheten... Trist men det tar på krafterna att amma, amma, amma, fundera över om Frans har rätt temperatur, tänk om han svettas ihjäl, tänk om han fryser... Han har lite ont i magen? Eller är han bara trött? blöjbyte 5 gånger på raken för direkt man bytt blöja så kommer ett nytt lass, laga mat, äta mat, samma gamla lägenhet och inget sällskap förutom min skrutt, hur ska man underhålla han när han äntligen är vaken? Prata så han skrattar? Då kräks han upp allt han ätit och då byter man på honom, lägger honom spritt naken på en handduk så han får lufta, baaajs, kiiiissss, krääääk. Man pratar med honom, han skrattar, man pussar och tar upp honom i famnen - han blir hungrig, amma, amma, amma. Kräka kräka kräka. byta kläder på han och på mig, skulle sitta fint med en lååång dusch. Frans somnar, man springer in i duschen och snabbar sig allt man kan för man vet inte om det är en 4-timmars sovning eller en 10 minuters powernap. Allt det vi gör tillsammans är det bästa jag vet, än fast det är kräk hit och dit och bajs och allt man normalt inte gillar. Jag skulle inte byta det mot nånting alls. Men det är synd att mina vänner får "lida", om dom nu gör det. Därför kan inte jag planera i förväg att följa med dom ut, jag kanske är helt slut på kvällen och inte orkar. Jag vill inte måsta ringa för 3:e helgen i rad och säga att jag är för trött... Det är inte kul. Det var därför jag inte hörde av mig till nån i tisdags om att jag skulle ut, jag och Malin bestämde oss under kvällen att det minsann skulle bli utgång. Jag hade himla roligt och det gav mig jättemycket att få träffa alla och få va lite för mig själv, trots att jag var bland folk.

Det ska bli skönt när Frans börjar sova längre stunder på nätterna så man kanske får 6 timmar sömn utan avbrott. Man offrar mycket när man skaffar barn, nu struntar jag i att kroppen aldrig kommer bli densamma, kommer förmodligen inte gå ner dom här 9 kilorna (har tydligen gått ner ett) och det får man leva med, jag hoppas bara att mina bästa kompisar fortfarande är det än fast jag kanske är sämst på att träffas och höra av mig. Jag försöker höra av mig men dagarna rusar iväg, jag försöker svara på sms i tid men det glöms ofta bort för att det var annat i vägen och jag inte kunde svara på en gång. Sen vet ju alla vid det här laget att jag är sämst på svara i telefon. Men det betyder ju inte att jag inte bryr mig, jag är bara döv - trots att jag bytt ringsignal, utan att jag visste det.

Jag Ida och Malin hade käkat middag på Idas balkong, vi skulle gå iväg med tallrikarna till köket så jag la Frans på golvet i vardagsrummet. Jag la honom på mage så han skulle få träna nacken lite. Han stånkade på, smått skitsur över att glo ner i golvet. När jag kom tillbaka så låg han på rygg helt knäpptyst och smått chockad/förvånad. HAN HADE VÄNT SIG FRÅN MAGE TILL RYGG!! Att jag missade det!! Himla skit! Nu kommer man då aldrig våga lämna honom utan ett öga som vakar! Jag måste se vändningen!

Förutom det så hade jag rätt. UFC förlorade... stort dessutom! 3-0... En match dom SKA ha vunnit!

Igår var en kungdag. träffade alla mina tjejer. Mmmm! Firade lite att Lisa har fått fast jobb!!

Idag ska jag och Frans till Lisa och jag ska försöka bättra på brännan (som är obefintlig). Min älskade lilleman vaknade första gånger klockan 5 i morse! KLOCKAN 5!! Jag vaknade innan honom, var tvungen att kolla så han levde och det gjorde han! Man kan väl nästan säga att det var jag som väckte honom klockan fem. Först tänkte jag vänta och se hur länge han kunde sova... men han började visa tecken på uppvakning och jag tog upp honom innan han vaknade helt och tänkte mata honom i sömnen, han vaknade tyvärr till och bajsade på det... Så vi bytte på han och sen slängde jag ner honom i vaggan, tutten i mun och snutten över ögonen, vände mig mot Johan för att få mig sista lilla goset inför helgen utan honom. Jahapp... då tappade Frans tutten, började mara på sig, fick snutten över fejjan... inte populärt utan ännu mer bök och stök. Jag stoppade i tutten igen, tog bort snutten över ansiktet och sen var det samma sak... i ungefär en halvtimma. SEN somnade han. Klockan är 7, Johan rusar upp... smäller och har sig i köket, springer till toan, spolar vatten, prasslar i lådor, spolar i toan, springer till köket, smäller på spisen.... Voine voine voine... Jag som tänkte sova... Johan kommer in, säger att klockan aldrig ringde... Pussar mig o Frans och sticker. Jag ammar lille Frans och vi somnar om båda två. Vaknar av att nyckeln vrids om och att David springer in "Han glömde biljetten!" sa han och sprang in i köket, hämtade biljetten och sprang ut igen. "Jaha..." tänkte jag.... "Vilket klantarsle jag har till karl."

Så bara för att man har en son som sover 5.5 timmar i sträck på natten för första gången så betyder det inte att man får sova :)

Johan har bortamatch i örebro, det kommer nog bli förlust... Dom har ingen bra historia på den planen har jag hört...Plus att det har gått lite för bra för UFC nu på slutet! Men jag hoppas att min babe får göra en bra match iaf! Sen på kvällen ska han och några killar i laget hyra en bil och köra till borlänge och se jay-z... Kan ju dom göra. Skulle 1000 gånger hellre se Robyn. Hon kan jag gifta mig med. Nemas problemas.