intemyckettillliv

Det var länge sen jag kände sådant hat mot en person, okej... Jag överdriver när jag skriver hat... Men jag väljer det ordet ändå. Klockan är 18.00 jag står och lagar kvällens middag som jag ska bjuda på. Pastavattnet kokar ordentligt och just som jag slänger i pastan så plingar det på dörren. Som ni vet sedan tidigare är jag den som HATAR att öppna dörren  när jag inte vet vem det är som är utanför, jag väntar en stund men ingen kommer in. Jag tänker att "jaha, det är väl låst" springer dit, märker att dörren inte är låst och öppnar den... Där ute står två tanter som jag känner igen sedan några månader tillbaks. Två jehovas vittnen som Johan har "bjudit tillbaks" så dom kan diskutera... Förstår ni nu hur irri jag blir?

"Jag väntar gäster, Johan är den som är intresserad och han är inte hemma så ni får komma tillbaks en annan gång!"
"Du är inte intresserad då?"
"Nää.... Jag väntar gäster så jag har lite att göra..."
"Du kan väl ialla fall ta de här tidningarna och läsa?"
"Okej" (Det brukar funka enligt pappa, ta emot det som ger så går dom. Jag sätter handen på handtaget så dom ska fatta vinken)
"Jag ser att du väntar barn! Va kul" Sa de båda och tokflinar...
"Jo, en månad kvar nu!" (kort i svaren så dom ska fatta att jag har saker att göra.)
"Oj? Jasså? Är det två där inne?" sa den mest aktiva och klappar mig på magen... Inte okej...! 
"Nä, det är bara en" (Lite "smått" irriterad. Ville egentligen bara hämta pastavattnet och hälla över henne!)
"Vi har ju en bok som handlar om hur man gör en bra familj, du kanske vill att vi ska komma förbi med den?"
"Ja visst, gör det..." (Planen är att aldrig mer öppna för NÅN!)
"Då kanske vi kan lämna den här om ni inte är hemma?" (fifflar med brevinkastet)
"Jo, absolut" (rycker nästan i dörren för att dom ska fatta)
"Vi har ju en fyra månaders period i detta område bla bla bla...."
"Ja, men kom tillbaks en annan gång så får ni prata med Johan!"

Tillslut så gick dom, irriterad som ett bi gick jag tillbaks till min spis där jag hade två pastakastruller och laxrätten på högsta värme, laxsåsen hade bränt fast i botten på kastrullen och pastan levde sitt egna liv. PLING!!!!

Jag sprang tillbaks till dörren för jag trodde det var gästerna, men näee. Det var jehovas igen.
"Du, vi har ingen portkod hit!"
"Nähäää....."
"Vi måste ju ha den när vi ska komma tillbaks och prata"
"Jaaa... vi har ju just bytt den så jag vet inte riktigt vad det är!" (ljuuuug, jag kan två olika koder!)
"Jo vi har den gamla, men du vet inte vilken kod ni har nu?"
"Nä jag låser bara upp med nyckel... Har inte fått någon ny kod än... men testa 6505"
"Ja, annars kanske vi kan ringa hit upp så kommer ni och öppnar?"
"Eh.. ja prova ring där nerifrån så svarar vi" (vi har inte ens en telefon som det rings till)
"Ja, vi får göra det! Vi provar nu!"
"Gör det! Hej då!!" (irriterad som ett bi!
Springer tillbaks till pastan. PLING!!!! NU kommer gästerna, kunde dom inte komma typ exakt samtidigt ist? Så tanterna kunde gå? Så maten inte blev småbränd? Eller jag vet en bättre idé! JOHAN skulle kunna SLUTA bjuda in folk när han lix aldrig är hemma!!!??!?!?!? Speciellt folk som jag inte vill ha å göra med.

Jag ska bjuda in bjästabor så Johan får känna sig obekväm!