intemyckettillliv

Jag kommer inte kommentera matchen som vi förlorade igår. Det skulle egentligen vara 1-1 men linjemannen missade att sista målet för hammarby var offside, så det blev 1-2 till hammarby. Jag har aldrig varit så nervös, eller så nära på att grina av spänning som jag var igår. Så himla töntig, jag gillar inte ens fotboll.

SötFrans sov igenom hela första och lite drygt halva andra. Han började plötsligt TOKgrina när Johan blev utbytt, och han var inte ens vaken. Han måste ha blivit rädd då alla började applådera, dessutom så kom en stor rap och efter det så blev han tyst igen. Sen när UFC gjorde mål så började det applåderas igen och då blev han rädd igen så då stack jag in från läktaren och där träffade jag Johans tränares flickvän med deras lilla Ella! Himla söt bebis! Så vi ska gå o fika nån dag :) Det blir trevligt, plus att man har nån i "samma sits" att prata med. Hennes pojkvän åker ju förmodligen iväg på bortamatcher också, eftersom han är tränare. Förra året spelade även han i laget.

Frans sover fortfarande, jag vaknade som vanligt kvart i nio och steg upp... Nu längtar jag ju efter Frans... Ska gå och kolla så han andas, typ 5 gången sen jag steg upp :) Man är nojjig!