intemyckettillliv

Puuh!
Har nästan nyss vaknat, natten har varit jobbig. När vi gick isäng (senare än tänkt dessutom) så hörde vi hur extremt snorig han var, efter jag läst en stund och hört honom böka omkring så kikar Johan dit och då står han på alla fyra och tokflinar med sin snoriga näsa. Man blir lite full i skratt och vi bestämmer att om han ska kunna sova så måste vi suga näsan på honom. Sagt och gjort. Hemsk procedur som vanligt. Efter det så fick han ligga mellan oss och sova... Trodde vi. Han grät och tystnade eftersom och runt ett så fick Johan gå till ett annat rum så han skulle få lite sömn iaf, han och Frans skulle till Övik idag så jag ville att han skulle va pigg på vägen! Vi testade att ge honom mat så han kanske skulle somna om (det är alltid sista utvägen) men det funkade inte, han åt lite mer än halva men han var fortfarande så snorig att det inte gick värst bra. Han lugnade som sagt ned sig för att sen attackgrina litegrann - magknip? Så jag masserade magen och han släppte sig om och om igen, tillslut så tände jag lampan och oj vad han blev glad. Han började pilla på den (sänglampan) och flina osv... Happ... Jag la ned honom i sin egen säng så han skulle få leka sig trött. Han bajsade. Så då var det bara att byta blöja och lägga ned honom igen tills han blev tröttare... Efter en stund släckte jag lampan, och då började han gråtgnälla igen och säga Maaammmaaa! Oj så ynkligt det lät och jag lyssnade extra noga för att se om det verkligen var mamma han sa, vilket det också var. Jag kollade dit och lös med telefonen och då stod han på kortsidan av sin säng (som är mot min säng) och sa mammaaa... Självklart så tog jag upp honom till min säng och fortsatte sjunga och smeka på ryggen och buffa lite i rumpan osv osv osv, tillslut så bökade han sig upp så han hade överkroppen på min mage med huvudet liggandes där, han satt på sina små ihopvikta ben och sen så slocknade han bara. Efter fem minuter så la jag honom i sin säng och sen kollade jag på klockan för att slockna... 2.18, han hade hållit på i tre timmar... lilla Fransbiten.

Mamma kom in till mitt rum klockan halv sex och tog Frans, jag hade inte hört honom!! Sen så vaknade jag av Johan som kom in och skulle kolla till oss, vi gick ner men ingen där... Mamma och Frans och pappa låg och myste i deras säng. När han kom ner var han den vanliga glada Frans igen! Så dom drog till övik och där är dom fortfarande. Det var nog den mest vakiga natten för mig sen Frans föddes.

Det är lite småskönt att dom har åkt, jag har kunnat sova utan att ens behöva tänka på nått annat. Nog för att det var lite vemodigt att se dom åka i morse... Men dom får lite ensamtid tillsammans och det får jag med. Nu orkar jag ta en till natt om det nu blir samma visa :)

Mina systrar åker med Johan och Frans hem hit, vi ska fira nyår här. Känns inte som att jag skulle vilja nått annat i år. Speciellt då jag knappt träffat hela min familj under julen.