intemyckettillliv

Ont bakom ögonen har jag idag.
Ska på preggofika idag, så skönt att få komma sig ur lägenheten. Så himla tråkigt här hemma. Jag har tvättat och strykit alla bebiskläder som vi äger nu tror jag. Förutom en tröja som jag fick från Viktor igår, han har varit på kryssning i karibien... Int avis. Han köpte en tröja med en rastafarisnubbe på och det stod "Hello mon!". Skitsöt!

Nu är jag sådär übersvullen igen, ansiktet är typ bortdomnat.

Vill bara få ut min lilla bebis nu, längtar efter dig juu! Kom ut kom ut kom ut! Undra vem som längtar mest efter bebisen egentligen. Hoppas det blir en vettig liten människa och inte en råjobbig som man skäms för, och ingen vill va med. Är sånt pga föräldrars sätt eller bebisens personlighet? Jag undrar hur du ser ut där inne i magen, jag har knappt vågat tänka på det. Jag är livrädd att du dör, jag är livrädd att jag inte ska kunna tycka om dig från första början. Tänk om jag tycker att du är ful? Kommer jag vara världens sämsta mamma? Tänk om jag bara kommer att tycka att mitt lilla barn är jobbigt? Tänk om Johan kommer att tycka sånna saker om vårt barn, tänk om vi BÅDA gör det...

Från en sak till en annan. Man behöver inte vara snygg för att vara modell, man behöver tydligen bara vara lång och smal.


Fast skönheten ligger ju i betraktarens öga. Är bara lite småbitter idag, men det får man va när man är gravid tydligen. Man får typ va allt när man är gravid. Sur, trött, fet, bitter, hungrig, hormonstinn, uppsvullen, avundsjuk, krävande, ful, illamående, äcklig osv osv. Snart kan jag inte skylla på graviditeten längre. Gud va jag längtar tills det är JAG som är alla de sakerna, inte graviditeten som GÖR mig sån.