intemyckettillliv

Lite bilder från idag, tyvärr så verkar det vara en dålig kamera på telefonen. Men hellre det än ingen!

På gymmet, efter löpträningen blev det babylyft.

Fransbiten efter träningen, han var trööött! Nu försöker Johan väcka honom, det går sådär...!

Ökade på träningen idag, gick på 6.5 km/h i en minut och sprang 10 km/h i en minut och efter den minuten sprang jag på 9 km/h i en minut och sen tillbaks på 6.5 km/h.... Kan säga att det blev svinjobbigt att gå från 10 km/h till 9!! Skulle hellre springa två hela minuter på 10 km/h ist!
Men 20 minuter klarade jag, idag fick jag bara liiiite mjälthugg! Igår var det hemskt. Mne idag cyklade vi först i 6 minuter och sen gick jag i rask takt i 11 minuter - sen var ett löpband man kan ställa in intervallerna på ledigt. Då hoppade jag av det kassa!

Jag måste bara fråga er som har barn, sover ni bättre när ert barn sover i sängen med er eller ej?
Jag och Johan (och Frans skulle jag tro) sover så sjukt dåligt när Frans ligger mellan oss. Han sparkas och maras och ålar omkring hela hela tiden! Ligger inte stilla en minut tror jag!

God morgon damer och herrar!!
Tänkte bara snabbt berätta för er hur det gick igår, det gick skitbra! Så idag funderar jag på att ge mig själv en liten utmaning... Alltså hoppa direkt på tvåan. För igår när jag "sprang" skulle jag lätt kunnat fortsätta 10 minuter till men jag ides inte. Plus lite tidspress, vi hade bara en viss tid på IKSU för Johans lag skulle upp och träna kl 17.30 och jag är inte den som vågar stå framför hans lag och springa... Plus att vi hade barnvakt till 18 och att det tog 45 minuter att ta sig upp... Krångligt förstår jag, men ni behöver inte förstå.
Så idag ska jag och Johan iväg och köra ett pass. Frans ska också med men han ska få sova där uppe hade vi tänkt. Han vaknade nu så det blir bra för vi ska upp kl 10.30.

Nu ska jag äta frukost, Frans med. Han ska få gröt. Jag ska få turkisk yoghurt med hallon. Mmmmm!!!
Sen ska jag kanske ta kort med "min" nya mobil som jag fick låna av Johans pappa! Supersnällt! Den är lite avancerad för mig... men jag lär mig :)

TACK Tina för dina löpartips!!

Första löppasset idag, undra hur det kommer att gå! Jag är dock nyfrisk från min förkylning, fast inte enligt Lisa... Hos henne är jag fortfarande förkyld. Vi får väl se om jag klarar att löpa eller ej, alltid skönt att ha nått att skylla på om det skulle va obeskrivligt jobbigt!

Jag har kollat runt lite, Johan har visat mig hur jag ska göra... Intervaller börjar jag med. Det här hade jag tänkt:

1. 1 min gå/ 1 min springa = 10 min springa
2. 1 min gå/ 2 min springa= 12 min springa
3. 1 min gå/ 3 min springa= 15 min springa
4. 1 min gå/ 4 min springa
5. 1min gå/ 5 min springa

Tänk nu på att jag aldrig har löpt nån gång i hela mitt liv. Jag har aldrig tyckt att det är roligt, kommer nog inte göra det nu heller. Men det är en annan sak om man ger det en chans. Jag slutar direkt jag tycker det är tråkigt och jobbigt. Jag börjar alltså på 1. genom att gå en minut och springa en minut och jag gör det tre fyra dagar innan jag kör på tvåan. Alla "löppass" är 20 minuter långa.

Jag har laddat med en sinnessjukt bra lista, med musik alltså. Kanske inte dom bästa låtarna men det är rätt mycket "internt" så det blir kul. Kommer springa omkring med ett flin på läpparna... Hoppas jag :)

Ikväll har jag suttit och drömt mig bort, jag vill iväg. Jag vill resa. Själv, jag skulle gärna resa med Johan och Frans också. Men själv hade nog varit bäst. Jag skulle vilja åka iväg till SanFran eller nått... Börja nu med att sätta på den här låten och
sen så kan ni drömma er iväg med mig.




Bo i eller nära ett sånt här mysigt hus. Jag Frans och Johan, helt plötsligt ändrade jag mig från att åka själv till att vi alla tre skulle bo där :) Mysigt hade det varit. Vi skulle ha vunnit massa pengar och på dagarna kunde vi bara gå omkring och hitta på saker. Spela fotboll i en park, rida (inte Johan då, han är allergisk...), bada, sola, läsa böcker eller träna yoga i en park, leka med hink och spade på stranden, gå i butiker, klippa sig hos amerikanska frisörer och få en riktigt ful amerikansk frilla...

Gå upp för långa hemska backar, så man lovar sig själv att alltid gå nedför i fortsättningen...

Sen när det är kväll så går vi omkring och tittar på hur fint det är, och förmodligen så kommer vi även prata om allt som vi saknar med sverige... Vi har ju trots allt mycket... :)

Så drygt att vara sjuk, men idag begav jag mig ut på stan ändå. Jag orkade inte vara hemma, Johan och Frans hängde med såklart! Det blev shopping till Fransen som har börjat växa ur alla kläder! Hittade kläder på polarn och pyret på REA. Jag har börjat digga tröjor nu, inte bodys... Det är lättare att kolla om det är nått i blöjan nu, Frans står ju nästan bara nu så tröjan åker inte upp och är oskön.

Träffade Katten som numera är personalchef (stämmer det?) på Flash, himla kul att hon har tagit sig upp till Umeå igen!! :)

Katta o jag förra sommaren! (alltså -09)

NU! Nu har det startat på riktigt. Nu ska mina 8 överflödiga kilon bort. Jag har dock inte vägt mig sen julen men jag misstänker att alla tre kilon jag gick ner med hjälp av magsjuka nu är tillbaka. Så jag chansar på att det är åtta kilo jag ska gå ner. I går blev det en sådär dag, man kan ju inte tokbörja, eller hur? :) Men ca en och en halv timmas prommis med fröken Starälv gicks då. Mycket trevligt.

Idag så har jag knappt gått nått alls, gick till Gockan (moster) och hon bor nere på stan så det tog kanske 10 minuter en kvart (hur många läste den meningen med brytning??). Turkisk yoghurt med hallon till frulle, tacosfärs med grönsaker till lunch och nu till middag blir det lax i brallan (Haricoverts, coctailtomater, pesto, gröna ärtor och lax på det och in i ugnen och vips är det klart). Jag och Johan åkte och tränade på IKSU. Nu kommer jag bli så sjukt snygg, det blir bättre o bättre dag för daaag. Vi tränade lite ben, biceps och sida mage. Imorn ska vi dit igen och då ska Fransen med, om han är frisk vill säga! Han har varit varm idag och haft hosta... Vi tog tempen (örontemp) och den visade 36.5 och 37.5.... Så jag vet inte om jag kan lita på den... Sen så har han strejkat med maten. Förutom i morse då han fick havregrynsgröt (plus hirsflingor och paltbröd) med hallon i. Det åt han med god aptit, samma sak med avokadon... Tror han har problem med konsistensen på min hemmagjorda mat... Kanske ska mixa lite extra?

Nu ska jag hoppa in i duschen och duscha bort allt fett från kroppen, tänk om det funkade så :)

Som jag sagt så är införingssladden från kameran till datorn trasig så jag kan inte bjuda på några nya bilder... Men innan jul så tog jag kort på korten vi tog på Sandro. Inte direkt bra kort men man ser ju iaf vad de föreställer.

 


Idag har jag varit hos min moster Gockan, min mamma o mormor var också där. Senare så ska jag och Johan träna på IKSU och vi ska hälsa på Arnt på sjukan. Det är vår dag. Jag tror också att vi ska tvätta ikväll. Så det inte blir så himla mycket på en gång! Vad ska ni göra idag?

Tillbaka i umeå, så himla skönt att sova i sin egna säng... sin SKÖNA säng. Den i hällnäs är inget att hänga i gran direkt. Jag har diskat upp alla redskap till min kitchen aid och nu väntar den bara på att få användas! Först måste ingredienser inhandlas! Tror jag ska baka bullar... men då är ju frågan: Var ska jag rymma alla? Min frys är full av barnmat... Nån som vill ha bullar? Ja bjuu!!

Frans förr ordentligt i dag, aj aj aj!! Han stod upp och hade så roligt (han har blivit så stabil så man är inte lika hönsig längre... tyvärr!) vid lådorna medan jag stekte en omelett. Plötsligt glömmer han av sig och släpper taget och faller mot golvet och i fallet vänder han sig från rygg till mage/sida så han slår i pannan/ögonbrynet i golvet. All tyngd hamnar där. Man ser att det är en riktigt hård smäll! Han gallskriker (bra tecken hinner jag tänka) och jag tar upp han fort som attan när jag ser att det spruckit kärl innanför huden och det blir bara mer och mer (inte så mycket dock!) och det går snabbt! Jag blir nervös och börjar känna om bulan är rund (ofarlig) eller avlång (farlig - tecken på skallfraktur) - helt ärligt så vet jag inte! Jag tycker den känns lite avlång men den ser rätt rund ut. Frans slutar gråta men vill gärna vara nära. Han får vara i mitt knä och jag tänker att "skit också, han ska ju sova nu!! Inte så bra om det nu är en hjänskakning eller liknande....!" Men Frans blir sig själv snabbt, inte så ledsen alltså... Jag får ha koll på honom. Jag lägger honom i vagnen och han pjollrar på för sig själv och tillslut somnar han av sig själv. Jag har kikat till honom tusen gånger och allt ser bra ut! Nu vaknade han när Johan kom hem. Skönt...!

Förresten så börjar mitt nya liv idag. Hanna ska bli smal.

Puuh!
Har nästan nyss vaknat, natten har varit jobbig. När vi gick isäng (senare än tänkt dessutom) så hörde vi hur extremt snorig han var, efter jag läst en stund och hört honom böka omkring så kikar Johan dit och då står han på alla fyra och tokflinar med sin snoriga näsa. Man blir lite full i skratt och vi bestämmer att om han ska kunna sova så måste vi suga näsan på honom. Sagt och gjort. Hemsk procedur som vanligt. Efter det så fick han ligga mellan oss och sova... Trodde vi. Han grät och tystnade eftersom och runt ett så fick Johan gå till ett annat rum så han skulle få lite sömn iaf, han och Frans skulle till Övik idag så jag ville att han skulle va pigg på vägen! Vi testade att ge honom mat så han kanske skulle somna om (det är alltid sista utvägen) men det funkade inte, han åt lite mer än halva men han var fortfarande så snorig att det inte gick värst bra. Han lugnade som sagt ned sig för att sen attackgrina litegrann - magknip? Så jag masserade magen och han släppte sig om och om igen, tillslut så tände jag lampan och oj vad han blev glad. Han började pilla på den (sänglampan) och flina osv... Happ... Jag la ned honom i sin egen säng så han skulle få leka sig trött. Han bajsade. Så då var det bara att byta blöja och lägga ned honom igen tills han blev tröttare... Efter en stund släckte jag lampan, och då började han gråtgnälla igen och säga Maaammmaaa! Oj så ynkligt det lät och jag lyssnade extra noga för att se om det verkligen var mamma han sa, vilket det också var. Jag kollade dit och lös med telefonen och då stod han på kortsidan av sin säng (som är mot min säng) och sa mammaaa... Självklart så tog jag upp honom till min säng och fortsatte sjunga och smeka på ryggen och buffa lite i rumpan osv osv osv, tillslut så bökade han sig upp så han hade överkroppen på min mage med huvudet liggandes där, han satt på sina små ihopvikta ben och sen så slocknade han bara. Efter fem minuter så la jag honom i sin säng och sen kollade jag på klockan för att slockna... 2.18, han hade hållit på i tre timmar... lilla Fransbiten.

Mamma kom in till mitt rum klockan halv sex och tog Frans, jag hade inte hört honom!! Sen så vaknade jag av Johan som kom in och skulle kolla till oss, vi gick ner men ingen där... Mamma och Frans och pappa låg och myste i deras säng. När han kom ner var han den vanliga glada Frans igen! Så dom drog till övik och där är dom fortfarande. Det var nog den mest vakiga natten för mig sen Frans föddes.

Det är lite småskönt att dom har åkt, jag har kunnat sova utan att ens behöva tänka på nått annat. Nog för att det var lite vemodigt att se dom åka i morse... Men dom får lite ensamtid tillsammans och det får jag med. Nu orkar jag ta en till natt om det nu blir samma visa :)

Mina systrar åker med Johan och Frans hem hit, vi ska fira nyår här. Känns inte som att jag skulle vilja nått annat i år. Speciellt då jag knappt träffat hela min familj under julen.

Snart en vecka sen jag skrev sist, det har såklart hänt mycket. Det har varit jul, Johan har opererat ögonen och kan nu SE utan glasögon och Frans har testat lära-gå-vagnen och han flyger fram. Sjukt kul att se!

Vi har varit på resande fötter sedan torsdag förra veckan. Därför har jag inte skrivit nånting, är fortfarande på resande fot, är hos min mamma o pappa i hällnäs. Ute är det just nu 18 grader, Frans ligger duktigt nedbäddad i vagnen där ute och sover så gott. Vi ska fira nyår här hemma (det är fortfarande hemma) med mina två hela familjer. Känns jättekul!!

Efter nyår så åker vi nog hem, då ska jag starta mitt nya liv. Jag ska gå ner 8 kilo (kan vara 6 kilo också, har dålig koll) fram till Frans ettårsdag. Jag ska dock baka mer än jag någonsin gjort förr, för jag har fått en....

KITCHEN AID!! Jag som alltid har drömt om denna, säkert i 6 år! Nu fick jag den i julklapp av min underbara sambo samt svärfar och plastsvärmor! Nu kommer jag aldrig mer vilja ha någon present av dem, dom har gett mig NOG! Jag är så sjukt överlycklig över min present! :) Den är tyvärr i stan, har inte ens provat den än.... Men vänta bara! :)

Här ser ni två bilder från gårdagens lunch, tyvärr så tittar inte Leo in i kameran på det översta kortet, han hittade ju nått rött under bänken som lyste, mycket mer intressant! På Andra bilder ser ni Frans, Jack och Nova! Ella, värdinnedottern, sov så hon hann inte vara med på bilden! Kanske kommer fler!

Snart är det jul, nu äntligen kommer min absoluta favorithögtid!
Har suttit och slagit in alla julklappar nu, Johan har försökt han med men pga hans lasek operation (ögonoperation så han ska kunna se utan glasögon) så har han lite svårt att se... Dessutom så har han väldigt ont. Men ska man bli perfekt så får man lida pin, som jag brukar säga :) (eller?)

Tyvärr har vår införare (från kamera till dator) gått sönder så några bilder har jag lite svårt att bjuda på! Det känns som att allt går sönder just nu. Min telefon, min dator, införaren, tvättmaskinen osv osv osv.

Igår var jag på världens bästa jullunch med mina mammor, dom jag brukar umgås med alltså. Deras små söta barn var också där! Sen så körde vi julklappsleken, där man väljer ett vuxenpaket och ett barnpaket. Egentligen går den till på ett helt annat sätt, med vi "lekte" genom att välja ett paket från högen :) Presenterna skulle kosta 50 spänn ungefär. Fick himla bra grejer! En body till Frans och en bok till mamma Hanna!

Jag lagade köttfärssås och spagetti till Frans igår, skulle även göra köttfärssås och potatis men vi hade slut potatis så jag tog quinoa ist. Fick ihop 9 stora barnmatsburkar (som Hanna H hade sparat år mig! TACK!) plus en portion för kvällen. Det blev succé. Äntligen börjar Frans bete sig som man ska när det kommer till mat :) MER MER MER!!

Innan jag fick Frans så trodde jag inte att man skulle bli speciellt annorlunda när man väl fick barn. Självklart kommer jag vilja gå ut lika ofta på krogen med mina vänner och självklart så kommer jag inte ha några problem att sova utan mitt barn nån gång då och då. Jag tyckte att "varannan vecka" skulle vara det ultimata! En vecka för sig själv och en vecka för sitt barn. Herreguuud va skönt, sova ut en hel vecka och göra något roligt på helgen. Förstod aldrig riktigt den där sorgen som min kompis Sandra kände varje gång Elisia skulle till sin pappa för en vecka. Tänkte väl att hon skulle tycka att det var skönt att kunna gå ut på kvällarna till kompisar och stanna längre än till halv sju, att hon kunde gå på bio utan att fixa barnvakt, slippa laga riktig mat osv.

Nu när jag har Frans kan jag inte förstå hur man överlever som "varannan vecka förälder". Jag antar att man måste förbereda sig mentalt den veckan man har barnet, att de sista dagarna är pest för då vet man att man snart är utan igen. Att det kan kännas rätt så skönt sista timmen om barnet är trotsigt, men sekunden man säger hej då till barnet så känns det direkt tomt, och man vill spola fram tills veckan är slut. Det är väl kanske den största anledningen till att jag aldrig vill bli ensamstående. Vill självklart inte att det ska ta slut med världens bästa Larsson, inte bara av den anledningen att jag inte skulle vilja träffa Frans varannan vecka. Grejen är ju den att om det skulle ta slut mellan oss så skulle varannan vecka inte funka, inte så länge Johan spelar fotboll. Jag har bestämt att vi aldrig ska göra slut, och om jag får tro det Johan sa igår så kommer han aldrig heller göra slut. Om det beror på att han inte vill sluta med fotbollen för att få ha Frans (iaf varannan vecka) vet jag inte :)

Jag är sjuk, först var Frans sjuk och nu är jag sjuk. Det tog hårdare på mig verkar det som, mår så sjukt illa utan att vara magsjuk. Vill bara spy! Värst är det på kvällen/natten/morgonen... Tur jag hade min syster första dagen jag var sjuk, ville bara ligga på golvet och dö, så hon tog Frans hela dagen! Man blir bara mer och mer imponerad av ensamstående... Tänkte hela tiden: Tänk om jag hade varit helt ensam!
Men det var jag ju inte, och det är ju tur!

Vi var på BVC igår och gjorde BOEL testet, på Frans 7 månadersdag! Det gick bara fint! Vår BVC sköterska skrattade åt Frans när han väldigt tydligt ville visa upp sina talanger, han kröp omkring och ställde sig mot saker, släppte med ena handen och kollade åt hennes håll för att säga "ser du va duktig jag är!". Det tyckte hon också, hon sa att det var länge sen hon träffat en sjumånaders med Frans kaliber. Inte konstigt jag blir trött och less på honom ibland :) Hon sa även att han hade en blick som en ettåring. Lika nyfiken och med, skulle ta in allt i rummet osv. Det märker man speciellt då han ska sitta stilla i sin matstol och äta... Då ska han se på precis allt. Hon började också tipsa om att köpa hem flytande kol, om han skulle få i sig något giftigt.... Berättade att dom små som är överallt gärna tuggar i sig diskmedel (även dementa gör det) och då fräts matstrupen och dn kommer vara trasig hela livet. Sen berättade hon att man absolut aldrig ska lämna barnet utomhus utan ett vakande öga, att små barn har fördröjd reaktionsförmåga och det är därför dom drunknar i vattenpölar. Det märker man när Frans klämmer sina händer i lådorna, han står först stilla och tittar på händerna och sen efter några sekunder så börjar han skrika. Därför ska man passa sig noga så de inte är vid varma plattor, för vips så är hela handen brännskadad. Jaja, nog med det! :) Han vägde iaf 8.2 (förra veckan på barnkliniken vägde han 8.3) och var 71 cm lång (förra veckan var han 72 cm lång...). Så han är fortfarande lång och smal.

Det var en härlig sommar, så himla varmt nästan hela tiden! Jag hade en glad bebis och en lyrisk sambo.


Nu är det kallt ute, himla kallt... Jag har fortfarande en glad "bebis" och en sambo som är lyrisk. Men inte lika lyrisk, jag tror att det har börjat lägga sig lite. Blivit vardag och så. Fast varje gång Frans gör något nytt framsteg eller bara gör något som är roligt/gulligt/charmigt/osv så är han lika lyrisk igen. Han ser sjukt stolt ut när han märker att Frans är snabb i sin utveckling. Jag däremot, som är hemma med Frans varje dag och måste ha stenkoll, är mindre lyrisk över hans snabba utveckling. Han hade gärna fått ligga på samma ställe på golvet i alla fall i fem minuter.. Men näe, fort ska det gå tydligen. Överallt ska han, och speciellt dit han absolut inte får vara. Bita i alla kablar som jag HATAR mest av allt och jag hatar även tomma löften om att det ska fixas. Jag skulle kunna göra det själv, men jag orkar inte. Jag känner ofta att jag är lat. Som nu t.ex. Frans ligger och sover i sin säng och jag sitter vid datorn. Jag skulle kunna göra massa puréer och frysa in, jag skulle kunna städa till det litegrann, jag skulle kunna göra mycket. Det jag har gjort är att jag har handlat Johans julklapp, jag har torkat upp spya som Frans kastade upp (ordentligt... Han hade dessutom feber i morse, 38.4, så han kanske har magsjuka?? Eller så är det väl mjölk kanske?), jag har inte ätit frukost än, jag har fått på mig kläder, jag har fått Frans att somna och somna om, jag har försökt fixa julkort på internet... Det kommer nog inte bli några på Frans i år... Tyvärr! Sen så har jag inte gjort så mycket mer. Jag misstänker att jag inte kommer att göra så mycket mer heller. Jag hatar det här... Jag skulle lika gärna kunna ta fram en hammare och kabelgrejs och trolla bort den där hemska antennkabeln. Men jag vet att jag inte kommer att göra det. För att jag har blivit alldeles för förslappad. Jag längtar tills efter jul. Då ska jag börja träna, jag vet att jag kommer att göra det - det är inget jag bara säger. Nu när jag slutat amma (bestämde mig i morse att det var sista amningen, jag har ingen mjölk kvar nästan. Jag hade inte ammat på över ett dygn igår och dom var inte spända) så finns det inga fler ursäkter, smal ska jag bli. 8 kilo ska bort innan Frans fyller ett år. Jag vet att det kommer att gå.

God morgon, kan säga att natten gick sådär.
Jag somnade på soffan igår framför tv:n och vid halv fem vaknade jag av barnskrik, jag tyckte det lät dovt och jag fick panik! Kutade in till Frans i hans rum, han ryckte till men sov fortfarande. Jag vaknade till och ser att den nya ICA reklamen är på tv:n... Då Stig sitter med unge efter unge... En unge på reklamen hade väckt mig... Så jag kröp ner i sängen och tänkte att "Åh, det går nog vägen! Han kommer nog sova hela natten" då "Klick klack klick klack" eller rättare sagt "DOMP DOMP DOMP DOMP DOMP DOMP" Grannidioten glider ju omkring över Frans sovrum MED KLACKESKOR el TRÄSKOR! Klockan halv fem!? DÅ vaknar Frans, efter en halvtimmas snack blandat med tysthet och gnäll så går nån dit och då blir det värre... Ville bara att han skulle veta att han inte var ensam. Efter en timma och tjugo minuter så hamnar han i vår säng mellan oss med bröstet i munnen. Perfaaa... Så ett steg fram och två steg bak? Stämmer nog rätt så bra!

Hur tycker ni att vi ska göra? Behöver lite tips känner jag... Ska man gå in än fast han är rätt så nöjd, eller ska man vänta tills han "gråter"? För att se om han somnar om av sig själv.
Eller ska man skynda sig in och buffa i rumpan tills han somnar? Eller tills han nääästan somnar? Eller har ni nått annat förslag?